Kino time!

Trots att det var nio månader sedan vi satte fot på berlinsk mark var det först i onsdags som jag fick ändan ur för att gå på bio. Det har överlag blivit väldigt skralt av den varan sedan Tage föddes, men jag har trots allt gått några gånger i Stockholm under året som gått, och även i Vittangi. Hög tid för Berlin också, således.

Utbudet för filmer som inte är dubbade till tyska är inte jättestort, den engelskspråkiga tyska tidningen The Local har en bra uppdaterad guide över repertoaren i hela landet, och det är mest de stora, breda korten som erbjuds.

Själv gick jag all in och valde en 3D-visning av nya “Pirates of the Caribbean“-filmen på Cinestar i Sony Center vid Potsdamer Platz, den enda biograf i Berlin som enbart visar engelskspråkiga filmer. Jag ska inte orda så mycket om filmen – jag gillade verkligen första “Pirates”-upplagan men tycker att franchisen har dalat ju längre serien gått, dock var katt och råtta-leken mellan Johnny Depp och Penelope Cruz fin att se – men hur var då det tyska biobesöket?

Jo tack, ungefär som hemma, med några undantag. Ville man sitta i bakre halvan av salongen var priset en euro dyrare än om man satt i främre halvan, exempelvis. Jag, som tycker att den ultimata platsen att sitta i en salong modell större är rad sju, något till höger, nöjde mig således med den billigare varianten.

Snacksen så. De sätter ju gärna socker på allting här, likaså popcornen. Alltså var man tvungen att vara med på noterna vid inköpet, annars fick man söta popcorn per automatik. Extra salt tyckte de jag var jättekonstig när jag frågade om, kanske säger det dock mer om mitt saltintag än något annat, när jag väl satt i salongen och mumsade visade sig deras grundsaltning vara helt okej.

Popcornen i all ära, vi måste prata om deras läsk! Jösses Amalia vilken bägare jag fick in när jag köpte en helt normal menü 2. Popcornlådan var visserligen rätt kraftig den med, men att man fick med en liter dryck till standardmenyn (menü 1 hette något i stil med maxi menü och var än mer grotesk) måste ju ses som ett gravt USA-komplex.

Nåväl. Jag blev mätt, och det är väl syftet antar jag.

I övrigt var ungefär som vilken SF-filmstad som helst. Reklam först – en smula mer könsstereotyp än hemmavid (läs män gillar snabba bilar och kvinnor gillar romantik), en kort ridå därefter och sedan trailers för kommande blockbusters innan huvudvisningen tog vid.

Avslutningsvis en liten grej om filmen dock, eller rättare sagt om 3D-effekterna. Var de inte särdeles usla och platta i den här filmen? Jag tyckte knappt att det kändes som 3D alls, hade lika gärna kunnat gå på 2D-visningen och sluppit sitta och irriteras över att tvingas bära glasögon i två och en halv timme.

(3/5)