Yoko Ono på Haunch of Venison

I helgen hann vi så äntligen till Yoko Ono-utställningen borta på galleriet Haunch of Venison. Det ligger i gamla Väst, i ett lite ruffigt område nära Berlin Hauptbahnhof.

Uställningen heter Das Gift och består av ett antal installationer samt filmer från Yokos hela tid som konstnär. Som vanligt med Yoko rör det sig om instruktionsbaserad konst, där deltagarna själva är med och skapar konsten.

Det kostar ingenting att besöka utställningen.

Totalt 12 objekt visas. I galleriets nedre, stora rum, nu nästan helt nedsläckt, möter vi den kända A Hole, som består av ett stycke glas som skjutits med pistol och instruktionen Go to the other side of the glass and see through the hole – ett sätt att visa besökarna båda perspektiven, både förövarens och offrets.

Här ser vi också filmen Shadows som består av tre olika svartvita lager – ett som visar det som händer i världen, det andra är skuggor av människor och det tredje är du själv, filmad när du går runt och tittar på konsten. Den upptar en jättevägg på ena sidan av rummet och blir ganska dominerande. Jag vet inte om det är för att vi är i Berlin, men jag får genast en känsla av krigsfilm, eller åtminstone av undergång och sorg.

I det ljusa rummet Passage of light får vi besökare bland annat vara med och skriva ner våra Memories of Violence på ett antal stora kartor uppsatta i rummet. Fascinerande läsning men jag skriver inget själv. Några egna minnen av våld kommer inte för mig även om jag nu i efterhand vet vad jag hade velat skriva ned. Här inne möter jag två andra hardcore Yoko-fans, en bulgarisk tjej som nästan nyförlöst har släpat sig hit för att hinna se utställningen innan den stänger på lördag, samt en fransk kille som intensivt fotograferar Seeds – grapefruktkärnor inslagna i gasbinda. Vi besökare ska fortsätta bygga på bollarna som står placerade mitt i rummet. De är dock inte särskilt stora ännu.

På ovanvåningen visas ett antal av Yokos filmer, bland annat de kända Fly och Cut pieces. Här finns också Add your smile – du fotograferar dig själv via en liten dator som står i rummets hörn och sedan visas din bild på storduk tillsammans med de övrigas bilder. Jag, Tage och Daniel tar en bild tillsammans. Fint! Att Tage är en del av Yoko Onos konst nu.

Sedan är det slut – utställningen är alldeles för kort! Det är mitt enda minus. Det, och att det inte gick att köpa A Hole-affischen ute i galleriets entré. Tråkigt.

Det är bara ett par dagar kvar som den här visas, så ni som älskar Yoko får skynda er. Jag tänker fortfarande på utställningen så här ett par dagar senare.